När blir man svensk?

Jag kan lugn svara på frågan så här: aldrig.

Det spelar ingen roll hur mycket svenska man kan tala eller hur många papper man har

som säger att man är svensk medborgare.

Att vara invandrare i Sverige är att vara i en evig kurragömma lek.

Man når aldrig riktigt målet, man blir alltid efter.

För att vara svensk måste du tala PERFEKT svenska.

När man väl har gjort det får man veta att det är inte bra nog eftersom man bryter.

För att vara svensk måste man bete sig och veta HUT.

När man väl gör det då är man förtryckt.

För att vara svensk måste du jobba.

När man väl försöker och som ett MIRAKEL äntligen får en intervju får man veta efteråt att man inte fått jobbet eftersom man inte ”passade in” i gruppen.

När blir man svensk? Ja, jag vet inte.

Jag försöker vara åtminstone den jag är, nämligen en bra människa oavsett min nationalitet eller medborgarskap.

Personligen är det svårt för mig att tänka mig bli svensk nån gång.

Nej, det är inte för att jag inte tycker om er.

Det händer för att samhället gång på gång låter mig veta att min egen svenskhet, alltså denna svenskhet som är möjligt för min halv brasilianska hjärta, är inte nog, duger inte riktigt.

Gång på gång påminner samhället mig att jag inte är den riktiga ”äkta varan”.

Ja, när blir man svensk då?

Frågan borde inte vara när man BLIR svensk, utan när TILLÅTS man att bli svensk.

Maria Fabriani

Boden